Studenter designar framtidens luftkvalitémätare
Victoria Wistemar läser tredje året på Industridesignprogrammet och under höstterminen fick klassen i uppdrag att ta fram en ny design av en radonsensor. 15 studenter arbetade med utmaningen under sex veckor och sedan var det dags att presentera resultaten för uppdragsgivaren, MidDec Scandinavia.
MidDec Scandinavia tillverkar uppkopplade sensorer som snabbt mäter radonhalten i en fastighet och skickar aktuellt data till en webbsida där det presenteras i realtid. MidDecs radonsensorer är betydligt effektivare än andra alternativ på marknaden som kräver mätningar under flera veckor och först därefter kan man se ett resultat. Nu vill MidDec erbjuda sina radonsensorer till privatkonsumenter och upplever att designen behöver anpassas för att passa in i en hemmiljö. Detta var utmaningen som MidDecs VD, Örjan Martelleur, kom med till studenterna.
Samarbetet började med att Örjan fick presentera sin produkt och utmaningen för studenterna. Därefter gjorde studenterna olika förstudier där de bland annat undersökte vilka andra produkter som finns på marknaden, för och nackdelar med olika tillverkningsmaterial och produktionsalternativ som de sedan presenterade för Örjan.
Mikael Marklund, programansvarig för Industridesign och Örjan Martelleur, VD på MidDec Scandinavia.
- Jag blev glatt överraskade över deras breda angreppsätt. De berättade hur de uppfattade vår nuvarande produkt – jämförde den med andra produkter både inom vårt område radon men även med andra typer av elektronik. De lyfte fram vikten av en helhetssyn i företaget så att även paketering och transport och logistik harmoniserar med framtoning man ger produkten. Redan här började jag förstå att vi varit lyckosam som fått denna chans, att helt nya ögon aktivt betraktade det vi sen länge sett som vår vardag, berättar Örjan Martelleur, VD på MidDec.
Därefter fortsatte studenterna att skissa olika idéer, där var och en gjorde 100 skisser som allteftersom bearbetades ner till en slutversion. Studenten Viktoria Wistemar arbetade utifrån temat vind i sina skisser vilket inspirerade hennes design av radonsensorn.
En CAD-modell av radonsensorn som Viktoria Wistermar utvecklat.
- Jag ville att produkten utstråla sin funktion, att den andas, är snäll, lätt och luftig. Det ska vara något som man vill ha i hemmet. Jag tänker även att man adderar fler funktioner så som temperatur och koldioxidnivå. Den mäter inte bara radon, den mäter luftkvalité, berättar Viktoria.
Viktorias radonsensor är tillverkad av återvunnen plast och består av tre blad med luft mellan. I luftspalterna sitter LED-lampor och på toppen en knapp som användaren kan trycka på för att snabbt se status på aktuell radonnivå. De infällda LED-lamporna lyser grönt om det är bra värden och rött om det är höga halter av radon.
- Radonsensorn ska även var uppkopplad mot en mobilapp som kan ge notiser om luftkvalitén och larma vid för höga nivåer av radon. Genom att utveckla en mobilapp får du fler möjligheter än vad en display och webbsida kan erbjuda. I appen ska man även kunna logga in förändringar av miljön så att man snabbt kan utvärdera effekterna på radonnivån, berättar Viktoria.
Efter sex veckors intensivt arbete var det dags för studenterna att presentera sina nya radonsensorer. Örjan från MidDec var på plats och fick under en hel dag dag ta del av studenternas redovisningar.
Studenterna presenterade sina olika designer för MidDec och examinatorn av kursen.
- Jag var först fundersam om det skulle gå bra att hålla fokus uppe en hel dag när 15 olika presentationer skulle avlösa varandra men min farhåga var ogrundad, tiden gick väldigt fort. Efter varje presentation fick jag ställa lite frågor innan examinatorn tog vid. Att delta gav mig chans att bearbeta och få förståelse för deras resultat på ett djupare sätt än om jag bara fått färdiga prototyper överlämnade. Det blev faktiskt ett lärande även för mig inte bara för studenterna, berättar Örjan.
Nu när kursen är slut får MidDec ta över studenternas arbete, från förstudier till presentationerna av de färdiga resultaten.
- Det är svårt att utse en ensam vinnare av alla förslag. Jag tror att vi kommer ta det ”gottaste” från flera och återanvända i en modell vi tror på. Det har varit väldigt stimulerande att få chansen att vara med i detta och att så många personer med nya ögon och annan erfarenhet än vår delger oss sina perspektiv. Det breda angreppssättet där man tittar på alla steg, från produktens framtoning och position på marknaden till hur produktion, transport och logistikflöden kan organiseras har gett oss mycket värdefull input till de vägval vi står inför, avslutar Örjan.
Viktoria är nu inne på sitt sista år på industridesignprogrammet. Efter sin examen vill hon arbeta och få lite erfarenhet men sedan vill hon läsa en masterutbildning.
- Jag är väldigt sugen på att läsa en master utomlands. Jag påbörjade en utbytestermin i Osnabrück, Tyskland i våras men fick avbryta den efter några veckor när Coronapandemin bröt ut. Men utlandsstudierna gav mersmak så jag tänker att med lite mer erfarenhet i bagaget kan jag hitta ett passande ämne att fördjupa mig i, avslutar Viktoria.